Jo men om jag bara får förklara!

(efter Skype-webinar om k i LUCK @johanlange)

Idag satt jag och flera andra intresserade och tog del av varandras tankar och frågor gällande kognition. Den som bjudit in oss var Johan Lange som precis släppt boken LUCK – konceptet för hållbart ledarskap. Jag har skrivit om hans tankar i ett tidigare blogginlägg.

En sak har stannat kvar hos mig extra tydligt och det handlade om förklaringar. Att när vi sagt eller gjort något vill vi gärna förklara varför, för att slippa känsla av skuld eller kanske underlätta för någon annan att slippa det. Men det är verkligen inte säkert att förklaringen är det som hjälper oss att uppfylla det mål vi vill uppnå.

Innan du vill förklara något du sagt eller gjort – fundera därför om det tillför värde. Det vill säga försök att tänka lean kring situationen. Att berätta bakgrunden gör det att ni uppnår det ni önskat eller ger ett värde till det eller är det bara något som du tror måste ske som en del i dialogen?

Svaret kommer nog ofta att visa sig vara att förklaringen oftast finns för ”sin egen” eller din skull. För att slippa blame eller försöka vara snäll – inte för att den tillför värde.

Jag ser det mycket tydligt i min kommunikation med mina små barn. Att jag säger ”nej” och sedan förklarar varför Ebbot inte får göra något. Han är två och ett halvt år, tillför förklaringen något värde som stärker min önskan att han inte ska upprepa det beteendet? Nej.

Jag upplever att jag använder etta sätt att kommunicera när jag ber om något från t.ex. IT-support. Att jag måste förklara för dem varför jag vill ha hjälp med en viss grej eller varför jag inte kan lösa det själv. Istället för att bara be om det jag vill be om och låta det stanna vid det. Klart att det har att göra med att känna att jag egentligen kanske inte får be om hjälp eller att jag kan upplevas som onödigt hård. Förklaringen finns som ett stöd för mig att bevisa för mig att jag gör rätt i min handling. Inte som ett underlättande/coachande av den jag ber om något eller som ett värdeskapande led i att uppnå ett gemensamt mål.

Annonser

2 responses to “Jo men om jag bara får förklara!

  1. Har en (allvarlig) invändning mot ditt exempel när det gäller barn. Jag har alltid försökt låta bli att säga nej utan förklaring då jag tycker att just besked av det slaget – av respekt för den individ som får beskedet – kräver ett motiv. Kan jag inte klargöra (förklara) varför jag säger nej ska jag låta bli att göra det.

    • Ja men det är precis så jag tänker med. Det blev slarvigt uttryckt här när jag läser det igen. Jättebra att du kommenterade det för då får jag tänka vidare på det och kan lägga till en uppdatering.

      Det är inte så att jag menar att jag får säga saker utan mening eller motiv eller att barn inte ska få förklaringar till varför saker är som de är. Men ibland måste jag fråga mig om den jag säger något till alltid måste höra förklaringen eller motivet. ”Tala lite tystare, jag får ont i huvudet” eller ”Skönt att du klarar dig utan blöja nu, då sparar vi pengar, miljö, föräldrarnas ryggar och du är ingen bebis mer”.

      För mig är det så att jag oftare ger förklaring först/direkt på ren rutin och sedan reflekterar över den. För att kunna vara coachande i t.ex. föräldrarollen känns det för mig som om jag måste fundera mer på detta innan jag agerar, det vill säga i stunden. Jag vet ju varför strumporna ska på innan foten ska i skon (man slipper skavsår, trasiga naglar, blöta fötter) men behöver jag berätta alla anledningar eller kan jag behärska mig och välja den som har störst effekt och tillför ett aha…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s